Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM DEN VILDA KAMELENS HEMLAND
ten till den 3 december generade oss inte alls. Vintern
förblev oss bevågen och inte en enda storm plågade
oss med sina moln av stoft och flygande sand.
Vi följa samma välsignade fåra som hittills. Den
faller mot sydväst, i vår vägs riktning, har en ständigt
växlande bredd mellan 40 och 120 m., 3 m. höga
terrasser på sidorna där också ödsliga, vittrade kullar och
kammar resa sig. Höjden över havet är här 1,120 m.,
300 m. högre än Lop-nor.
Ett dödsrike omger oss, inte ett djur, inte ett spår,
ej skallen av någon gammal vildkamel som dragit sig
hit för att dö i ensamhet. Någon enda gång står en
förtorkad tuva i en fåra. Den förefaller död, men äger
kanske latent en gnista av liv, som låter den leva upp
för några veckor efter en lokal regnskur.
I SSO kan man urskilja tre bergskammar, av
vilka den närmaste, som är helt låg, begränsar den
dalgång vi följa, under det att den bortersta förefaller
rätt betydlig och avtecknar sig i en svag och lätt
fjärrton; sannolikt är denna den yttersta randkedjan i
söder av Pei-shans bergssystem. Längre fram skär vår dal
genom klippor av mörkgrå porfyr. Där dessa blivit
söndersprängda av frosten äro brottytorna friska, ej
sköra och vittrade. Vår kurs går sedan slingrande
mellan små svarta åsar, en labyrint av kullar, fåror och
pass. Här anstå starkt uppkrossade finkorniga gneiser
jämte finkornig amfibolit.
Fjärran i söder skönja vi svag som en aning, en
ökenvision, konturen av en bergskedja med snö på kam-
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
