Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
till den förolyckade. Vi skynda ut, undrande om han
är krossad och död. Men så farligt är det inte. Han
reser sig i sittande ställning. Ett bakhjul har gått över
hans vänstra fot. Vi dra av honom stöveln och
strumpan. Han är öm i foten och får tårar i ögonen då jag
känner efter att inga ben äro brutna. Till all lycka
var marken här sandbunden och mjuk, foten hade
därför blott blivit nedpressad i sanden. Om äventyret
skett på hård lermark, så hade Li fått sin fot krossad.
Men i sådan terräng fastnar icke bilen och behöver
ingen hjälp. Den hygglige Kung bytte plats med Li,
som väl ompysslad fick åka hos oss i personbilen. För
några dagar befriades han från arbete och var snart
fullt återställd.
Sedan bär det vidare åt väster genom dödstystnadens
dal mellan fem och tio meter höga kullar. Svarta och
röda toner äro övervägande. Efter en stund öppnar sig
landet. Ät väster är utsikten ändlös. Varken bränsle
eller tuvor synas och inga källor mer. Det är med en
högtidlig känsla vi tränga in i detta gudsförgätna land.
Terrängen sjunker genom en fåra begränsad av röda
terrasser, häör och där vita av salt. Höjden är här
830 m.
Fjärran i väster skymtar en ny kam i mycket lätt
ton. I söder synas flera ytterst flacka terrängvågor
och bortom och över dem reser sig den svaga konturen
av Astin-tagh.
Allt mjukare blir marken. Serat svänger mot söder
mellan svarta, avrundade kullar. En fåra för åt
sydväst. Lastbilen stånkar och arbetar och hjulen sjunka
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
