Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM DEN VILDA KAMELENS HEMLAND
obetydlig dalgång till dagens läger, n:r 132, där höjden
var 1,300 m. Vi hade då tillryggalagt något över fem
Vi lägrade i mörka natten och tälten restes i
billampornas sken. När man nästa morgon kommer ut i det
fria, lysser den uppgående solen över ett landskap som
man inte känner igen. Men skillnaden är inte stor. Vi
befinna oss i en grund dalgång mellan kullar. Ett
stycke väster ut åka vi sedan mellan skarpt avskurna
låga klippor. Här synas inga rösen, vi ha tappat bort
den gamla stråkvägen i mörkret föregående kväll.
Landet är absolut sterilt. Spåret efter två kameler är
riktat mot nordost. De gåtfulla djur, som tryckt in det
i marken visa sig icke, säkert ha de flytt då de hört
bilsurret i fjärran.
Den dal vi följa går genom två klipportar av röd
och grå gneis och diabas. Flera block ligga på marken,
dock utan att spärra vår väg. Bergarten är hård,
vittringen rår inte på den. En väl hundra meter lång ås,
knappt meterhög, har egendomlig, regelbunden form
och liknar ett av människor uppfört försvarsverk. Till
höger reser sig en kam skimrande i bjärt rödgul ton.
Vår körbana är rätt mjuk. Serat fastnar med
lastbilen. Li hoppar av för att skjuta på. Serat kommer
loss igen. Li skyndar att klättra upp på lasset, som just
vickar till så att gossen släpper sitt tag, faller till
marken och blir liggande. Vi, som åka efteråt, ha iakttagit
händelsen och äro rov för den största oro och
spänning. Effe, vår chaufför, ökar farten och kör fram
19. — He din, Den vandrande sjön. 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
