Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
nande den mot nordost riktade torra ”schorviken” på
vänster hand.
Till en början skulle en spaningstur göras. Med Serat
till chaufför åkte kineserna med personbilen mot
sydväst och väst. Befunnes marken åt detta håll bärig,
skulle vi alla bryta upp med båda bilarna.
Men spaningsfärden blev inte lång. Från lägret
kunde jag hela tiden se bilen, som långsamt nalkades
randkedjans udde i sydväst. Där stannade den en stund
och återvände sedan till lägret. Hela spaningen hade
krävt blott fem kvart och lett till ett i högsta grad
negativt resultat. Spaningsmännen rapporterade kort
och gott:
”Absolut omöjligt! Marken blir allt mjukare åt
sydväst och väster. Då bilen slutligen sjönk hopplöst i det
fina, gipshaltiga, lösa stoftet, hade vi intet annat att
göra än att vända och fingo med möda upp bilen.
Vid den punkten syntes på avstånd mot väster
ojämnheter, liknande jardangs. På vissa ställen visade
markytan också en tendens att övergå i ’schor’. På fyra
engelska mils avstånd åt VSV syntes ett svagt insänkt,
men ändå tydligt spår av en stig och på ett fragment
av gamla Lop-nors strandterrass eller en mindre mesa
funno vi ett röse.”
Mera behövde vi inte veta. Ökenvägen var
kategoriskt stängd för oss. Där den lätta personbilen inte
kunde ta sig fram var det otänkbart att forcera
terrängen med lastbilen. Men vem hade passerat
randkedjans västra udde med en karavan och vem
hade rest röset på gamla Lop-nors strandterrass? På
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
