Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄGENS SLUT
Då den 8 december börjat att sända sitt morgonljus
över öknar och berg, stodo vi inför frågan om vi från
läger n:r 133 kunde uppspåra en farbar väg till
Altmisch-bulak antingen direkt mot västnordväst — en
riktning, som sannolikt var omöjlig därför att vi då
haft att korsa den stora nordöstliga viken av gammal
förtorkad sjöbotten — eller på en nordlig omväg där
denna vik kunde kringgås. Den torra sjöbottnen, som
härrör från en tid då Lop-nor hade en väl sex eller
sju gånger större utbredning än nu, består nämligen av
vad östturkarna kalla ”schor”, d. v. s. saltbemängt
slam, som vid torrläggningen blir hårt som tegel och
reser sig i åsar och kammar av i allmänhet en halv
meters höjd. Under mina korsningar av Lop-öknen hade
jag lärt känna denna fruktansvärda terrängform,
vilken är ytterst påfrestande för alla slag av
transportmedel, till och med för fotvandrare och om vilken
jag visste att den tekniskt var absolut otänkbar för
automobiler.
Under stora mödor och försakelser hade Hörner och
Chen korsat denna förfärliga ”schor”-mark alltifrån
sitt läger n:r 61 ända fram till östra stranden av
Lopnor. Deras läger n:r 61 befann sig enligt deras karta
och vårt bestick på blott 2,5 mils avstånd mot SSV
från vårt läger n:r 133. En bilväg till Östturkistan
kunde under inga omständigheter följa deras spår,
vilka för övrigt ledde rakt fram till sjön. Den enda
möjligheten vore att följa södra foten av Pei-shans
randberg till deras närbelägna västligaste udde, kringgå
denna och sedan styra mot nordväst och norr, läm-
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
