Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄGENS SLUT
expeditionen och deras familjer och jag stod i
kinesiska regeringens tjänst.
Så länge vi hade lastbilen med oss hade vi kunnat
fortsätta ännu två dagar mot väster. Men den terräng
vi genomforskat den 9 december var sådan, att den
icke kunde forceras ens av den lättade lastbilen. Här
hjälpte varken spadar eller kanfasmattor. För var
tionde meter fastnade bilen i den mjuka, sugande
stoftmarken och det kunde ta en timme att få den flott
igen.
Vi beslöto därför att lämna lastbilen, Serat och
Djomtja vid läger n:r 135 och själva med personbilen
följande morgon, den 10 december, göra en helt kort
tur ned till Lop-depressionens jämna botten och, sedan
vi nått denna, vända om och i samlad kolonn
återvända till Anhsi.
Klockan 10.17 bröto vi upp mot VNV och voro
redan efter tre minuter nere i depressionen, vars mark
var grusklädd och på vissa ställen vit av
saltinkrusteringar. Bakom oss stannar mynningen av den lilla dal
vi följt och framför oss utbreder sig den jämna slätten.
Terrängen sjunker omärkligt mot väster och vi åka
över ett par svagt antydda strandlinjer.
Efter 23 minuters färd på mark som väl nätt och
jämnt bär personbilen och tvingar oss till långsam
fart och där lastbilen hjälplöst skulle fastna, nå vi en
mesa, femton eller tjugu meter hög och förvillande lik
ruinen av en gammal borg, ett väldigt lerblock med
delvis vertikala sidor, med i allmänhet horisontal,
ibland något rubbad lagring. Här stanna vi en stund
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
