Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄGENS SLUT
Sedan jag lämnat bergens yttersta uddar bakom mig kom
jag ned på alldeles jämn mark av salthaltig lera, dock
knottrig av åsar och valkar om högst 2 m höjd. Till höger syntes
rader av bjärt tegelröda kullar. Öknen sträcker sig i det
oändliga åt SV, och icke heller i NO skymmes dess horisont av
några berg. Det är som en vik av ett gammalt hav.
Kamelerna (de vilda) förirra sig aldrig hit, deras stora stråkväg
undviker denna hemska ökentrakt.
Sedan jag gått till fots i fem timmar, inväntade jag
karavanen. Terrängen blev sedan värre än någon sandöken. Det
var samma ’jardangs’ eller leråsar vi kände från Lop-öknen,
men här voro de ända till 6 m höga och 10 m breda. De ligga
utdragna i norr och söder och i tallösa rader. Funnos icke här
och var små avbrott av luckor, vore terrängen absolut
oframkommelig, ty deras sidor äro vertikala. Vi måste gå halva eller
hela kilometer mellan dem innan nästa avbrott tillåter oss att
vinna ett par tiotal meter i vår riktning. Intet tålamod
förslår — man kan bli förtvivlad i dylik terräng.
Äntligen lyckades det mig dock att lotsa oss ut ur denna
tidsödande labyrint ...”
Där vi den gången korsade den gamla
Lop-nor-bäddens nordöstra snibb bestod marken av jardangåsar,
icke av salt-”schor” såsom i den trakt där Hörner och
Chen trettio år senare korsade bädden. Sannolikt
sträcker sig jardangviken icke längre åt nordöst än att man
lätt skulle kunna kringgå den med bilar.
Efter slutförd orientering vid ändpunkten för vår
andra framstöt i Lop-depressionen vände vi tillbaka i
vårt eget spår förbi de gulröda mesornas rad till läger
n:r 135. Någon verklig anknytning till
Altmischbulak hade vi icke vunnit, men så mycket hade vi sett,
att de fjorton mil som fattades i vår bilrekognoscering
20. — He din, Den vandrande sjön. 305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
