Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
förmå sig till ett beslutsamt språng över de båda djupa
skårorna i marken.
På kvällen nådde vi ”Kung-ching” där San Wa-tse
och Tjokdung i spänning och oro väntat på vår
återkomst. Den förre hade vid den av Kung grävda
brunnen på en i marken neddriven stång anbringat en
brädlapp med följande upplysning i kinesisk skrift:
”Kungching, station på Sui-Sin-bilexpeditionen.
Järnvägsministeriet”” Någon annan än luftandarna kunde
knappast ha någon glädje därav, ty de vilda
kamelerna, åsinorna och antiloperna kunna icke tyda någon
annan skrift än den naturen själv tecknat i deras
ödsliga hemland.
På morgonen den 12 december hade vi åter en
livlig diskussion om en ny framstöt mot väster på en
kosa norr om den redan prövade. Bensin och proviant
kunde vi få i Anhsi liksom förut. Det allvarligaste
hinder, som reste sig i vägen för genomförandet av en
sådan plan var våra bilars medtagna tillstånd. De hade
redan gjort omkring halvtannat tusental svenska mil
i ytterst ansträngande terräng och skulle icke tåla en
ny forcerad färd i Pei-shans berg. Till en ny framstöt
krävdes fullständigt ny utrustning och planen förföll
därför.
Vi fortsatte sålunda och passerade läger n:r 129
och läger n:r 128 och den otäcka sträckan mellan dem
där de små tvärfårorna återkomma varannan eller var
tredje meter och man gungar och guppar så att man
löper fara att få tarmvred. När Effe som vanligt sjöng,
lät det som om han fått hicka.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
