Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till vägens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄGENS SLUT
skall finnas en dag av sena tiders resande eller
vägbyggare, ty någon annan lär icke komma dit och ta
bort det. De vilda kameler, vilka likt fredlösa flygande
holländare tid efter annan förirra sig till platsen, skola
vid åsynen av det svarta spöket, som aldrig funnits
där förut, tvärstanna, vädra, göra helt om och
försvinna som vinden åt ett annat håll.
Vi äro på återtåg, obundna av den tidsödande
kartläggningen och passera den ena efter den andra av våra
gamla lägerplatser. Den 11 hade vi inte hunnit långt
då personbilens framfjäder sprang. Den hade blivit
tillverkad i garaget i Urumtji och hållit 317 svenska
mil. Lyckligtvis hade en reservfjäder tillverkats på
samma gång. Denna och alla verktygen funnos på
lastbilen. Reparationen krävde fulla tre timmar. Om
detta missöde inträffat på en framstöt till
Altmischbulak och utan möjlighet till hjälp från lastbilen så
hade både personbilen och de resande blivit vrak.
Serat åker i förväg. Det är så kavlugnt att
dammolnen efter bilen ligga kvar som en dimma över
spåret. Vi äro på vägar där vi farit flera gånger. Hur
länge skall det spår vi plöjt upp förbli synligt? Säkert
ett par år, troligen mycket längre?
Vid ”Sui-Sin-bulak” samla vi in den is som
bildats i tomkärlen under vår frånvaro. Ett stycke
därifrån har en vild kamel en god stund följt bilspåret
utan att våga korsa det. Hans eget spår bildar en
sicksacklinje. Gång på gång har han varit framme vid
spåret, åter avlägsnat sig men snart återvänt, driven
av sin nyfikenhet. Han har varit rädd och inte kunnat
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
