Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
visa att även Bautisus föreställer Tarim och att dess
slutsjö är Lop-nor, som sålunda förekommer två
gånger på Ptolemæus karta. Och varför? Jo, varken
Marinus eller Ptolemæus hade en aning om tillvaron
av Tibet. På den senares berömda karta finna vi en
från väster till öster löpande bergskedja, som i väster
kallas Imaus mons, i mitten Emodi montes och i öster
Serici montes. Imaus är Himalaya, Serici montes
Kunlun och Nan-shan eller de berg vilka i söder
begränsade den av antikens köpmän anade Sidenvägen.
Ptolemæus visste icke att en hel värld av enormt höga
berg utbredde sig mellan Imaus i söder och Serici
montes i norr. Tibet existerar icke hos honom. Och
förklaringen till att Tarim och Lop-nor två gånger blivit
inlagda på samma karta är enkel att finna.
Meddelanden om Tarim och Lop-nor härstamma från två
olika sagesmän och varken Marinus eller Ptolemæus
har förstått att dessa beskrivningar gällt en och samma
flod och slutsjö.
På goda grunder kan den frågan framställas: hur är
det möjligt att en sjö, som ligger undangömd i hjärtat
av jordens största kontinent och omgiven av den
största av alla öknar, mera fjärran från världshavets
kuster än någon annan sjö — utom Ebi-nor en sjö som
för Europas geografer först på 1870-talet blev ett
verkligt begrepp — kunde vara känd av ett ringa fåtal
västerländska geografer redan för 2,000 år sedan? På
150-talet e. Kr. visste dock Ptolemæus att en stor flod
med två källarmar strömmade från väster till öster
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
