Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
såsom Hörner säger, alternerande sjö. På alla deras
kartor, även på den viktiga Wu-ch’angkartan av 1863
går floden rakt öster ut och i dess östra förlängning
ligger Lop-nor. Inte ens på rikskartan av 1928 ha de
helt kunnat skilja sig från den gamla klassiska
uppfattningen.
I sin förträffliga Atlas har den kände kartografen
i Paris, Delisle år 1706 en Carte de Tartarie, som
bland förut upptagna namn också känner några nya.
Där finna vi Cachgar, Ugen, Conche (= Kontje),
Cucia (= Kutja), Yuldus, floden Kenkel, som
motsvarar Kontje-daria, men däremot icke Lop-nor. ”Den
vandrande sjön” lyckas alltjämt bevara sitt inkognito.
Hela det innersta Asien kallar han Tartarie
Independante och vet att väldiga sandöknar upptaga dess mitt.
Mellan Acsu (= Aksu) och Cucia har han en mäktig
meridional bergskedja, som sannolikt är en relikt av
den meridionala kedja, Imaus, som hos Ptolemæus
skiljer Scythia intra Imaum montem i väster från Scythia
extra Imaum montem i öster.
År 1730 utkom i Stockholm en märkvärdig karta
över norra och mellersta Asien, utarbetad av en av
Carl XII:s officerare, Strahlenberg under dennes
fångenskap i Sibirien. Hans uppfattning av Tarim
och Lop-nor överensstämmer med Delisles, men han
känner också Kara-schahr och Chaidu fl., vilken hos
honom dock icke förenar sig med Tarim. Lop-nor
saknas alltjämt.
För vårt område är Gustaf Renats, en annan av
Carl XII:s krigare, av ändå större intresse. I allt vä-
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
