Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Även på sin fjärde resa (1883—85) besökte
Prschevalskij Kara-koschun och tillbringade två månader
vid dess stränder. I sin reseskildring säger han:
”Vad beträffar tillvaron av ett annat Lop-nor i Tarims
förlängning... så vill jag nämna, att vi nu grundligt
utfrågade lop-norborna om denna sak och att de enhälligt gåvo
ett nekande svar samt dessutom förklarade, att, så långt
lokaltraditionen räckte tillbaka i tiden, den sjö, vid vars stränder
de bodde, alltid legat på sin nuvarande plats.”
Sådana äro huvuddragen i polemiken mellan den
store upptäckaren, Prschevalskij, och den store
geografen, v. Richthofen, och på grund därav förblev
frågan om Lop-nor dock alltjämt ett i sin historiskt
geografiska betydelse olöst problem. Med den kunskap vi
nu äga om Den vandrande sjön måste vi ägna den
största beundran åt de båda antagonisternas
skarpsinnighet och erkänna att båda hade rätt i vissa
avseenden, men orätt i andra.
v. Richthofen hade rätt då han på teoretiska
grunder framhöll att Kara-koschun, Prschevalskijs
Lopnor, var en nybildad sjö och att den klassiska sjön
måste finnas i Tarims östra förlängning, men han hade
orätt i sin förmodan att ännu 1877 en sidoarm gick
till kinesernas gamla sjö i öknens norra del.
Prschevalskij hade orätt i sitt kategoriska
påstående att den av honom upptäckta sjön var identisk
med de gamla kinesiska kartornas Lop-nor,
P’u-ch’anghai, men rätt i sin försäkran att ingen sidoarm gick
ut till en ökensjö i öster. Lika kategoriskt förnekade
han — och med rätta — tillvaron av en sådan sjö.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
