Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Även i Sverige väckte Prschevalskijs upptäckter
stort intresse. På våren 1884 höll d:r Carl Nyström i
vårt geografiska sällskap ett föredrag om hans resor,
till vilket jag, som då ännu gick i skolan hade
förmånen att rita en gigantisk väggkarta. Detta var min
första beröring med Prschevalskij och hans
livsgärning. På Vegadagen, den 24 april, samma år,
tilldelades den store ryssen, som då befann sig i Asiens inre,
Vegamedaljen. Nordenskiöld, som nyligen återvänt
från sin berömda kringsegling av Asien och Europa,
beundrade den man, som trängt in i och utforskat så
betydande delar av den stora kontinenten. Själv
drömde jag om lyckan att en gång få deltaga i en av
Prschevalskijs expeditioner och jag minns hur djupt
det smärtade mig att läsa telegrammet om hans död,
1888. I januari 1891 vallfärdade jag till hans grav vid
Issyk-köl och utgav samma år hans reseskildringar på
svenska, försedda med ett förord av Nordenskiöld.
De resande, som efter Prschevalskij besökt nedersta
Tarim och dess slutsjö, engelsmännen Carey och
Dalgleish 1885, Bonvalot och prins Henri av Orléans
1889, året därpå general Pjevtsoff, och 1894 Littledale
följde troget i hans fotspår, utan att göra några
framstötar inåt öknen och bidrogo därför icke i minsta
mån till gåtans lösning.
Däremot upptäckte löjtnant Kozloff på sin
vinterfärd 1893—94 i Lopöknens norra del den mot öster
riktade torra flodbädd, som av östturkarna kallades
Kuruk-daria eller ”Den torra floden”. Kozloff berörde
den på två punkter och förstod icke dess betydelse.
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
