Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Bland önskemålen på min färd genom Asien 1893
—97 var också att bidraga till Lop-nor-problemets
lösning. Därvid korsade jag i mars 1896 översta delen av
Kuruk-daria nära den punkt, där den gamla torra
bädden skilde sig från Kontje-daria och kallade den
på min karta ”Gammal uttorkad bädd av
Kontjedaria”. Jag hade då ingen kännedom om Kozloffs två
år förut gjorda och ännu icke publicerade upptäckt av
den gamla flodbädden längre mot öster.
Sedan följde jag östra stranden av Tarimdeltats
invecklade vattenväg för att utröna om någon arm,
såsom v. Richthofen antagit, lämnade floden för att
strömma in i öknen. Någon sådan bifurkation
existerade icke och i den punkten hade Prschevalskij
sålunda haft rätt.
I stället fann jag en kedja av sjöar, genomflutna av
Tarims armar och betraktade dem såsom de sista,
deformerade resterna av den forna sjön Lop-nor. Denna
uppfattning, som delades av v. Richthofen, måste jag
sedan på grund av nya rön underkänna. Redan då,
för mer än 40 år sedan använde jag för Lop-nor
beteckningen ”Den vandrande sjön”.1
Med anledning av det föredrag jag höll i Kejserliga
ryska geografiska sällskapet i St. Petersburg den 27
oktober 1897 skrev Kozloff en hel liten bok, i vilken
han punkt för punkt bemötte min bevisföring. Han
erkände visserligen att Kuruk-daria var Kontje-darias
1 Se ”En färd genom Asien”, II, sid. 192. I ”Asien, tusen mil på okända
vägar”, är ”Den vandrande sjön” en kapitelrubrik, Del II, sid. 175.
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
