Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledande anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDANDE ANMÄRKNINGAR
ATT LÄSA FÖRE BEGAGNANDET
Som handledning i stavning och rätt uppfattning av de främmande orden
har småskriften sedan många år sin givna plats i skolorna. Den har även vunnit
stor uppskattning i bildningscirklar av olika slag.
Ordens betoning anges 1) genom längdstreck över lång, tonstark vokal
(t. ex. examen), 2) genom vanligt accentstreck efter kort, tonstark vokal
(t. ex. exa’kt). För utrymmets skull sammanföras en del ord, som sluta sig
nära tillsammans. Huvudordet förses med ett delstreck. Allt som står till
vänster om detta delstreck bör upprepas vid de följande orden i artikeln;
utelämnandet anges vid dessa genom ett bindestreck. Skall hela ordet
upprepas, utsättes inget delstreck. Exempel: botan|ik växtlära. -isera samla växter.
Till -isera bör läggas botan-, vi få alltså botanisera. I civil, -i’st behöves inget
delstreck, man inser utan vidare, att det senare skall läsas civili’st. I en
dylik grupp av ord gäller huvudordets betoning, om ej annat angives.
För ord på -era och -tion (-sion) anges icke uttal eller betoning. Man kan
en gång för alla komma ihåg, att -era alltid har långt, tonstarkt e, och att
-tion (-sion) vanligast uttalas -sjon (det förra ibl. även -tsjon). Orden på -iv
betona ofta första stavelsen.
Vad för övrigt uttalet angår har jag tecknat sje-ljud med sj, tje-ljud med
tj och äng-ljudet med ng. Äng-ljud + hårt g anges med ngg. Finnes ej
uttalsuppgift om g och k, uttalas de hårt. I de många fall, där mindre betonat o
kan uttalas antingen o l. å, utsättes detta i regel icke. I subst. slutande på
obetonat -or uttalas o som kort å, men plur. -orer har långt, betonat, slutet
o. Slutande -ör har öppet ö. I ord som aula betecknar au i allmänhet
diftong; ordet aula är alltså tvåstavigt och u är snarast ett mellanljud mellan
u och v.
För att ordlistan icke skall gå utom sin bestämmelse av "småskrift", har
naturligtvis urvalet av främlingsorden måst begränsas. Knappt
behandlade äro därför i allmänhet: namn (även växt- och djurnamn), kemiska och
andra fackvetenskapliga termer, som ofta kräva bilder eller långa
förklaringar, namn på tygsorter osv. Däremot medtas ibl. ord, som upptagits från
isländskan och fornsvenskan.
Ordlistan är nu uppe i omkr. 8,000 ord. Som förut har särskilt avseende
fästs vid ord, som ofta träffas i den allmänna litteraturen och tidningarna
eller brukas i samtal. Framför allt har det varit viktigt att uppta ord, som
tillhöra samhällslivet.
Förklaringarna avse naturligtvis ej att uttömma ordets betydelser, ej
heller att vara sådana, att man kan sätta likhetstecken mellan det
främmande ordet och det svenska, ty detta är i de flesta fall med säkerhet
omöjligt. När man finner ett ord i ett visst sammanhang (i skrift l. i tal) och
slår upp det, då vill ordlistan ge säker ledning om dess betydelse.
Den som vill ha utförligare ordförklaringar eller förklaringar över ord
som ej här upptagas, kan slå upp t. e. i Bonniers Konversationslexikon, 2:a
uppl. Östergren, Nusvensk ordbok, nu hunnen till Ta, kan ävenledes nyttjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vanfram/0005.html
