Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Laurie var en ung älskare, men han handlade
på fullt allvar och tänkte "komma fram med det",
om han än skulle dö vid försöket, och derför kastade
han sig med utomordentlig häftighet in på ämnet och
sade med en röst, som då och då wille darra, trots
hans manliga bemödanden att göra den stadig.
"Jag har älskat er, allt sedan första gången jag
såg er, Hanna — och jag har ej kunnat hjelpa det
— ni har varit så god mot mig — jag har försökt
att visa det, men ni har aldrig tillåtit mig göra det,
derför måste ni nu höra mig och ge mig ett svar, ty
jag kan icke stå ut med detta längre."
"Jag hade önskat att bespara er detta; ty jag
trodde, att ni förstod —" började Hanna, som fann
det vara bra mycket svårare än hon hade väntat.
"Jag vet, att ni ville det; men flickor äro så
besynnerliga, att man aldrig vet hvad de mena; ty
de säga nej, då de mena ja, och kunna göra en karl
galen just för ett sådant der skämts skull," svarade
Laurie, i det han förskansade sig bakom ett odispu-
tabelt faktum.
"Jag har aldrig gjort så. Jag har aldrig önskat,
att ni skulle hålla af mig på det sättet, och jag reste
bort för att hindra er derifrån, om jag kunde.”
"Det trodde jag just; det var så likt er, men
det tjenade till ingenting; ty jag älskade er blott
desto mera och arbetade förtvifladt för att behaga er,
och jag upphörde att spela biljard och afhöll mig
från allt, som ni icke tyckte om, och väntade — utan
att någonsin beklaga mig, ty jag hoppades, att ni
skulle älska mig, fastän jag ej är hälften så god" —
här kom det öfver honom en qväfning, som han ej kunde
beherska, och under det han gjorde sin "fördömde
strupe” klar, halshögg han en hel rad af smörblomster.
"Jo, det är ni; ni är alldeles för god för mig,
och jag är så tacksam mot er, och jag är så stolt
öfver er och håller så mycket af er, att jag ej kan
förstå, hvarför jag ej kan älska er på sådant sätt,
som ni vill. Jag har försökt, men jag kan ej för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
