Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visst icke motsträfvig, om det gäller att under tiden
vaka öfver vår lilla korpral.»
Jag kan icke neka att min mans bref spredo ljus
öfver min ensliga och sorgliga tillvaro. Om dagen
kunde jag gång på gång, när de dystra och mörka
tankarne infunno sig, hämta tröst och sinnesstyrka
ur min käre Arnos bref. De voro för mitt hjärta
hvad en svalkande balsam är för ett sår, hvad en
kylig dryck är för den törstige, hvad ljus och värme
är för den, som en lång tid dvalts i mörker och köld.
Det oaktadt voro mina nätter i hög grad oroliga
och dystra voro de skuggor, som då drogo förbi min
själs ögon.
Närhelst jag då vaknade upp från en ljuf dröm,
under hvilken all bedröfvelse var såsom bortblåst,
trängde sig verkligheten... den sorgliga
verkligheten med alla dess af fasor uppfyllda möjligheter...
fram till medelpunkten af mitt medvetande samt
förorsakade mig ett nästan outhärdligt lidande. Under
flera timmar kunde jag icke ånyo insomna.
Ständigt marterades mitt arma hjärta af den tanken, att
min Arno måhända just i detta ögonblick låge
döende och kvidande af smärtor i en eller annan
vallgraf, törstande efter en droppe vatten, längtansfullt
ropande eller framstönande mitt namn. Jag förmådde
icke återvinna mitt själslugn på annat sätt än genom
att med ett slags inre våld tvinga min själ att
sysselsätta sig med tankarna på hans återkomst till
hemmet efter slutadt fälttåg. I min fantasi målade jag
härliga taflor med bilder af den ömsesidiga
hänryckning, vi då skulle erfara. Ty att han verkligen skulle
återkomma, att jag verkligen skulle få ännu en gång
sluta honom i mina armar, att vi ännu en gång skulle få
tillbringa många lyckliga år tillsammans, detta var ju
lika sannolikt, ja, till och med ännu mera sannolikt,
än att han skulle stupa på det s. k. ärans fält. Jag
målade ut för mig, huru han skulle med häftig
otålighet störta in i vår boning (otålighet efter att få
se mig) samt huru jag då skulle flyga i hans armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
