- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
362

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

362

len, på det att en och hvar skulle kunna vara
behjälplig vid inpackningen. Jag kom just dit ned
bärande Rudolfs kläder på armarne. -|

»Hvarför låter du inte kammarjungfrun uträtta
dylika pigsysslor?» frågade min far med misslynt
uppsyn.»

»Jag har icke ens en aning om, hvar Netty
finnes... Jag har ringt åtskilliga gånger, men hon har
icke behagat inställa sig... Jag vill hellre hjälpa
mig själf än ytterligare vänta.»

»Ja, du skämmer då alldeles bort ditt folk»,
yttrade min far, hvarefter han till en närvarande
betjänt utdelade befallningen att öfverallt söka efter
flickan och ögonblickligen föra henne dit.

Efter en stund återkom betjänten. Men ack...
huru förändrad! Han såg ut att vara alldeles förstörd.

1 »Netty ligger i sitt rum... hon är... hon har
... här är...»

»Tala ur skägget, karl!» dundrade min far. »Hvad
är hon?... Fort!»

»Redan... re... re... re... redan alldeles
svart...!»

Alla utstötte samtidigt ett skri af förfäran och
fasa. Så hade då det förfärliga koleraspöket hållit
sitt intåg äfven i vårt hus...

Hvad var nu att göra?... Kunde man låta den
arma flickan dö utan att söka hjälpa henne? Den,
som närmade sig henne, riskerade döden, ja, en
säker, en oundviklig död. Och smittan skulle på detta
sätt utbreda sig i huset samt angripa oss alla. Ack
.. , ett hus, där en farsot dragit in, är som om det
vore omgifvet af röfvare eller som om det stode i
lågor ,.. öfverallt, från hvarje vrå, i hvarje hörn, vid
hvarje steg grinar döden en till mötes...

»Hämta på ögonblicket doktorn!» befallde min far.
»Och I barn, skynden Eder härifrån... begifven Er
på väg nu, ju förr, dess bättre.»

»Doktorn återvände till staden ,.. det är nu en
hel timme sedan», upplyste lakejen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free