Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
363
»Aj!... Aj!» utbrast plötsligt Lilly. »Jag
känner mig så underlig, så besynnerlig, så...»
Hon hade plötsligt blifvit förfärligt blek, darrande
i hela kroppen och måste stödja sig mot en
stolskarm. Naturligtvis skyndade vi fram till henne.
»Huru är det fatt med dig?... Var nu inte så
barnslig!... Du har endast blifvit litet uppskrämd.»
Men ingalunda var det endast rädsla. Vi kunde
icke betvifla vår olycka. Hon hade kolera. Vi förde
skyndsamt den olyckliga upp på hennes rum, och
där började genast de ohyggligaste kräkningar,
Äfven de andra symptomerna inställde sig. Det var
det andra kolerafallet den dagen inom vårt slotts
murar.
Förfärligt var det att bevittna, huru grymt deri
arma Lilly måste lida. Och ingen läkare fanns att
tillgå! Fredrik förlorade emellertid icke besinningen
och han var den ende, som försökte ersätta en
doktor. Han vidtog ögonblickligen alla. nödiga
anordningar... champagne, isstycken, senapsdegar på ben
och måge, varma omslag m. m. Men någon hjälp
fanns icke. Men åtminstone skänkte det både den
sjuka och hennes omgifning den hugsvaleisen, att
någonting gjordes. När de häftiga anfallen upphörde
inställde sig krampen. Det ryckte, det slet i den
armas hela kropp... ja, så häftigt, att det knakade
i hennes leder. Hon försökte jämra sig, men rösten
nekade henne sin tjänst.. Huden blef småningom kall
och antog en blåaktig färg... andhämtningen
afstannade
Min far, vridande sina händer i förtviflan, sprang
af och an kring golfvet. En gång ställde han sig i
min väg... nej, det var jag, som hejdade honom.
»Detta är en följd af kriget», yttrade jag. »Säg
mig! Har du ännu icke lärt dig att förbanna det?»
Han sköt mig med mild hand åt sidan, men gaf
mig intet svar.
Efter några få timmar var Lilly död. Netty, min
kammarjungfru, hade redan dessförinnan aflidit. ’ Hon
hade dött — ensam på sitt rum. Vi alla hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
