Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
365
Rosas lik bars bort, föll min stackars far på sina knän
och lutade hufvudet mot väggen... Jag trädde fram
till hans sida och lade sakta min hand på hans arm.
»Min far», yttrade jag. »Det är kriget...»
Men han gaf intet svar.
»Hör du hvad jag säger, min far?. ,. Nu eller
aldrig: vill du förbanna kriget?»
Han reste sig häftigt upp och genmälde:
»Du skall hafva tack. Du påminner mig om
nå,-got, som jag en stund glömde... Dessa olyckor
måste bäras med en soldats okufliga mod och
sinnesstyrka... Icke endast jag —- hela fäderneslandet
har offrat blod och tårar...»
»Hvilken nytta har då fäderneslandet haft af ditt
och dina olycksbroders lidandet Hvilket gagn har
det fått af alla dessa förlorade fältslag, af de många
människolif, som blifvit spillda, af de rikedomar, som
förslösats på massmördandet? Ack, min far, min far!
Förbanna kriget! Gör det för min skull!»
I detta ögonblick kom en karl in på borggården,
medförande på en kärra en svart likkista. Jag drog
min far fram till fönstret, pekade ut och ropade:
»Se!... Se!... Detta är för vår Lilly... I
eftermiddag kommer en liknande för Rosas räkning.
Och i morgon kanske en tredje... och hvarför?...
hvarför?»
»Mitt barn!... Emedan det är Guds vilja...»
»Gud!.... Och återigen Gud!... Hur
underligt är det icke, att människornas alla dårskaper alla
deras våldsgärningar, alla deras af råhet och vildhet
dikterade handlingar städse skola gömmas bakom den
skölden: Guds vilja!»
»Häda inte!... Häda inte, Marta! Häda inte i
denna förfärliga stund! Denna stund, då Guds
hämnande arm i vrede drabbar oss...»
Nu afbröts samtalet därigenom, att en lakej
inträdde och anmälde:
»Ers excellens! Snickaren vill inte bära likkistan
in i det rum, där fröknarne ligga... och ingen
annan har mod att göra detta...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
