Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - gärd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärd
2. göt
gænger, isl. gengr gångbar, egentl, ’som
kan gå’; till g ånga
gärd (minnes-, tacksamhetsgärd, g. av
beundran): fsv. gærp, isl. gerd f.; bildn.
till göra, med egentl, bet. ’vad som
göres’ (så ännu i sv. dial.); jfr åtgärd,
huvudgärd, tidegärd
gärda: fsv. gærpa, isl. g er da; bildn. till
gård i bet. ’inhägnad’. Härtill gärde:
fsv. gærpe stängsel; (inhägnad)
åkerjord; jfr mellangärde; gärdesgård
inhägnad kring ett (åker)fält
gärdsel (gärdsle): fsv. gærpsl, gærpsle;
bildn. till gärda bygga gärdesgård
gärna: fsv. giærna, isl. g jama; gemens,
germ. ord (ty. gem), besläktat med
girig och begära
gärning: fsv. gærning, isl. gerning; bildn.
till göra
gärs (en fisk): äldre sv. även girs, g ers;
av dunkel härkomst
gäspa: fsv. gespa, isl. geispa; av omstritt
ursprung; möjl. till no. geipa (se gip a)
gässling gåsunge: fsv. gæslinger; sydsv.
dialektord, bildn. till gås; jfr älling
gäst: fsv. gæster, isl. gestr; gemens, germ.
ord (ty. Gast, se 1 gast, gastera),
identiskt med fornslav. gosti gäst och
lat. hos’tis fiende (främling); jfr
hospital
gäta gå i vall med kreatur (norrl. dial.):
no. gjeta valla kreatur, fsv. isl. gæta
vakta, vårda, ge akt på; trol. med
förstavelsen ge- till det verb som
föreligger i ty. achten, varav inlånat i sv.
akta (se 3 akt). Härtill gätare vallhjon;
gätarjänta vallflicka
gäv utmärkt: fsv. isl. gcefr; egentl, ’som
kan givas’ (jfr gill); gemens, germ.
ord (ty. gäbe), adjektivbildn. till giva
göda: fsv. isl. gøSa göra god, förbättra;
bildn. till god. Härtill gödsel: fsv.
göpsl
göjemånad februari: sv. dial. göja, isl.
gæ, no. gjö (även isl. goi, no. go) andra
månvarvet (från nymåne räknat) efter
trettondagen (midvintern); jfr
torsmånad; av dunkel härkomst
gök: fsv. gøker, isl. gaukr; gemens,
germ. ord; ljudhärmande
göktyta (-tita): efter fågelns läte; jfr
tita
g Öl liten sjö, tjärn (s. och ö. Sverige,
Finland); djup grop i sjö- el. havsbotten:
fsv. gøl; möjl. urbesläktat med no.
gil klyfta; se gäl
göling (gylling): se gröngöling
gömma: fsv. gøma, isl. geyma; gemens,
germ. ord, bildn. till isl. gaumr
uppmärksamhet, aktgivande på ngt
göpa lodjur (dial.): fsv. göpa, isl. gaupa f.;
nord. ord, av okänt ursprung
göpen så mycket, som rymmes i två till
ett öskärl hoplagda händer: fsv. gøpn,
isl. gaupn; gemens, germ. ord av oklar
härkomst
gör [g-]: se gorr
göra: fsv. gæra, gøra, isl. gerva, gørva;
gemens, germ. ord (ty. gerben, se
garva), bildat på ett adj. fsv. gør, isl. ggrr
färdig, ty. gar (se g ar a, gårkök),
egentl, ’färdigställa’; jfr gärd,
gärning. Härtill görning (i uttrycket i
görningen): möjl. från början ’jäsning
(om öl)’ till göras i bet. ’jäsa (om öl), bli
färdigt’; göromål: se 6 -mål; gärning
gördel: isl. gyrdill; gemens, germ. ord
(ty. Gürtel, eng. girdle), nära besläktat
med gjord
1. gös (en sötvattensfisk): fsv. gins,
fomda. gys; av dunkelt ursprung, dock
möjl. till no. gjosa strömma, spruta
fram; då fisken drages upp, brukar
mag-innehållet rinna ut ur munnen
2. gös tackjärnsstycke: vallonskt ord,
av fra. gueuse med samma bet.; av
omstritt ursprung
3. gös (mindre, i fören av ett fartyg
hissad) flagga: av holl. geus; av dunkelt
ursprung
1. göt (göte i öst-, västgöte): fsv. gøtar
(plur.), isl. gautar, besläktat med gutar
(se gute) och götar goter (se got);
härtill isl. Gautr, namn på Odén (egentl,
såsom götarnas gud och stamfader),
Gauiland och Gautelfr (senare ombildade
till Götaland och Göta älv); möjl. till
gjuta och med urspr. bet. ’(manbar)
man, befruktare’
2. göt gjutet stycke järn: bildn. till
gjuta
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
