- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
195

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - jobspost ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jobspost

jobspost [jåb’spost] sorgebud: efter Jobs
bok, kap. 1: 13—21
jockej [sjåkej’], jockey [jåkk’i]
yrkes-ridare; ridknekt: av eng. jockey med
samma bet.; av fra. Jacquet, diminutiv
av Jacques Jakob

jod [jådd] (ett kemiskt grundämne):
ny-bildn. på grek. ioeide’s violblå
joddia [jåd’la] sjunga utan ord: av ty.
jodeln med samma bet.; bildn. på det i
Alptrakterna brukade lockropet jo
jojka (om ett lapskt sångsätt): av lapska
juoikat jojka, sjunga
jo’jo (en leksak): av fra. joujou, eng. yo~
yo leksak; i äldre tid (1700-t.) kallat
joujou de Normandie, "spelet från N.";
barnspråksord med reduplikation (jfr
namnam, honbon, pippi m. fi.)
jo||[e]: se julle

jollra: ljudhärmande, liksom sv. och no.
dial. jolla, äldre sv. jorla med samma
bet.; jfr jolta. Härtill joller
jolmig: ungt ord av okänt ursprung
jölster (ett slags pil, Salix pentandra): isl.
jylstr (jfr sv. dial. i[l]ster, no. ister);
ett i nord. och ty. dial. vanligt ord; möjl.
en bildn. till ett i fornhögtyskan bevarat
adj. elo gul; jfr al

jolta: trol. ljudhärmande och besläktat
med jollra. Härtill joltig: jfr pjoltig
jon [-o’-] (en fysisk term): av grek. i’on
vandrande. Härtill jonisera; jonlsation
jonglera [sjångle’ra, jång-] bolla; göra
konster: av fra. jongler; av lat. jocula’ri
leka, skämta: till joc’us skämt, se jox,
juvel. Härtill jonglö’r gycklare,
task-spelare: av fra. jongleur, av lat.
jocula’-ior skämtare

jonkill [sjånkill’] (en narcissväxt): av
fra. jonquille; av spanska junquiWo med
samma bet., bildn. till jun’co säv
jons: se jåns

jord: fsv. iorp, isl. jgrÖ; gemens, germ.
ord (ty. Er de, eng. earth) med släktingar
bl. a. i grek. (e’ra jord)
jorddrott: se drott

jordegumma kvinna som biträder vid
förlossning, barnmorska: fsv.
iordhgom-ma (jfr da. jordemoder, no. jordmoder)\
urspr. benämning på den kvinna, som
lyfte det nyfödda barnet från
jordgolvet, där barnaföderskan låg

jubileum

jordfästa: egentl, ’fästa vid jorden’ (för
att hindra den döde att gå igen), jfr
stadfästa, korsfästa

jordgubbe: jfr fsv. iordhbær, da.
jord-bær, no. jordber, ty. Erdbeere; sydsv. o.
västsv. dial. jordbär smultron; till sv.
dial. gubbe liten klump (se gubbe);
alltså eg. ’stort jordbär’; jfr smultron
jordklot: se 1 klot

jordmån: fsv. iordhmun jordområde; till
1 mån i bet. ’egendom, värde’
jos: se juice

jota [-o-] (i uttr. inte ett jota inte det
ringaste): försvenskning av grek. io’ta,
namn på bokstaven i, vars tecken är
ett av de minsta i det grek. alfabetet
jour [sjo’r] mottagning, tjänstgöring för
dagen: av fra. jour dag, fornfra. jorn;
av lat. diur’nus daglig (jfr journal,
bonjour, ajournera). Härtill
jourhavande tjänstgörande för dagen
journal [sjorna’l] dagbok; liggare;
tidskrift: av fra. journal, egentl, ett adj.
med bet. ’daglig’; bildn. till fornfra.
jorn dag (se jour). Härtill journalist
[sj-] tidningsman

journaljä’r [sjor-] växlande, ombytlig:
av likbet. fra. journalier, avledn. av
journal daglig; se journal
jovia’1 godmodig, fryntlig: över ty.
och fra. av lat. jovia’lis hörande till
Jupiter (märk lat. Jov’is Jupiters), vars
stjärna ansågs skänka gott humör.
Härtill jovialisk; jovialitet godmodighet
jox skräp, skoj, strunt: da. juks; av
likbet. ty. Jucks; av lat. joc’us skämt,
se jonglera, juvel. Härtill joxa
jobba, mixtra

ju: fsv. iu, io alltid, säkert, dock, ju;
av lågty. ju, jo med samma bet. (ty. je);
samma ord som fsv. e, æ (se e-, eho,
ehuru)

jubel: över ty. Jubel av kyrkolat.
ju’-bilus jublande kyrkokör, av lat.
ju’-bilum hojtande, joddlande;
ljudhärmande. Härtill jubla

jubile’um: av medeltidslat. jubüæ’um,
till ann’us jubüæ’us (katolskt) jubelår,
som firades fr. o. m. 1300 efter
gammaltestamentlig förebild; egentl, en bildn.
till hebreiskt job el basun, men associerat
med lat. verbet jubüa’re jubla (se

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free