- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
267

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - länstol ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

länstol

län’stol: av ty. Lehnstuhl; till ty. lehnen
luta

-länt: se 2 -länd

läpp: fsv. læpper; möjl.
sammansmältning av ett inhemskt ord fsv. læpe, sv.
dial. läpe (da. læbe) och ett lågty. Uppe
med samma bet. (ty. Lippe, eng. lip);
till en indoeurop. rot med bet. ’hänga
ned’ (jfr lat. lab’ium med samma bet.)
läppja: fsv. læpia, no. lepja lapa; trol.
besläktat med lapa
lär (verb i pres.) sägs vara (t. ex. han l.
vara sjah): speciellt svenskt hjälpverb,
trol. uppkommet ur fsv. leder låter,
pres. av låta

lära (verb): fsv. læra, isl. làra; av lågty.
lëren (ty. lehren) med samma bet.
Härtill subst, lära: av lågty. lëre (ty. Lehre);
lärd: efter ty. Gelehrter; lärdom; se
lärjunge, lärling
lärft: fsv. læript, isl. lérept; sammansatt
av lin och isl. ript tygstycke, en bildn.
till riva

lärjunge: av lågty. lërjunge (ty.
Lehr-junge) lärgosse (t. ex. i hantverk); om
Jesu lärjungar NT 1526; till lära; jfr
lärling, discipel

lärka: fsv. lærikia, no. lerka (jfr isl.
lævirki); trol. lån från lågty. léwerihe
(ty. Lerche); av okänd härledning
lärk(träd): över ty. Lärche av lat. lar’ix
med samma bet.
lärling lärpojke (i hantverk): av ty.
Lehrling med samma bet.; bildn. till
verbet lehren lära (se lära); jfr
lärjunge

lärospån lärdom, erfarenhet, rön: möjl.
till spån i bet. ’träskiva till bokpärm’,
sålunda lärobok (i träpärmar). Ordet
är sannolikt bildat av Joh. Bureus
(1599), som uppger att man i Dalarne
brukade på spånor med runor nedskriva
bud och meddelanden. Jfr dock också
fsv. kännespan exempel, kännemärke
läsa: fsv. læsa plocka, samla; läsa, isl.
lesa med samma bet.; gemens, germ.
ord med urspr. bet. ’plocka, samla’ (eng.
lease har endast denna bet.; jfr read
läsa, egentl, ’uttyda’, fsv. rapa runar);
bet. ’läsa’ är närmast lån från (låg)ty.,
där den uppkommit genom inflytande
av lat. leg’ere plocka; läsa (se legend);

lödja

lat. har i sin tur övertagit detta bruk
från grek.
läsion: se lädera

läska: av lågty. leschen släcka (ty.
löschen); av okänt ursprung
läskig otäck (slang): sv. dial. leshug
med samma bet., till lesha (ledska)
otäckhet; bildn. till 5 led
läspa: fsv. læspa, no. leispa;
ljudhärmande

1. läst (ett mått; en vikt): av lågty.
last (pl. leste), identiskt med 1 last

2. läst (sko-): isl. leistr, no. leist; gemens,
germ. ord (jfr ty. Leiste spår), bildat
till ett verb med bet. ’gå efter spår’
och nära besläktat med list

läte: fsv. læte, isl. leeti, bildn. till låt

1. lätt: fsv. lætter, isl. léttr, no. lett;
gemens. germ. ord (ty. leicht, eng. light)
med släktingar i andra indoeurop.
språk. Härtill lätta; lättna; lättnad

2. -lätt (-lett) i ljus-, rödlätt m. fi.:
adj.-bildn. till fsv. liter, isl. litr färg, hy, sv.
dial. let (se letgräs, horleta, anlete);
jfr enlätt

lättfärdig: av lågty. lichtverdich (ty.
leichtfertig), egentl, ’snar, rask’
lätting: äldre läting, bildn. till lat;
om-bildat efter lättja

lättja: fsv. lætia (jfr isl. leti); bildn. till
lat

lättvindig: ombildn. av sv. dial. lättvinn,
no. lettvinn som lätt göres; till vinna
i bet. ’arbeta’

läxa: fsv. lektie, lexa; över lågty. lexe,
lektie av lat. lec’tio läsning; da. lektie
(prediko)text; läxa; den nuv. bet. har
uppkommit i äldre skolspråk o. är
känd från 1500-t.; jfr lektion
löda: av lågty. löden; bildn. till lod i
bet. ’smältbar metall’
iödder: isl. lauSr, no. laudr; gemens,
germ. ord med urspr. bet. ’bäcken’ el.
’bad’ och besläktat med lat. lava’re
tvätta; jfr lut, löga, lördag. Härtill
löddrig

lödig innehållande så el. så mycket ädel
metall: fsv. løpogher; av lågty. lödich (ty.
lötig), med urspr. bet. ’innBhållande full
halt av ren metall’; bildn. till lod
lödja ull, som nappas av får: sv. dial.
lydja, bildn. till äldre sv. Jodh ludd (se
ludd, luden)

267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free