Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R - rum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. rum
2. rusta
2. rum (i uttrycket i rum sjö): sv. dial.
rum, fsv. rumber; av ett urgerm. adj.
med bet. ’rymlig’; jfr 1 rum, 1 rymma
rumla: fsv. rumbla bullra, larma, no.
rumla bullra; ljudhärmande, liksom
1 ramla, tumla m. fi.
rum or [-o’r, -å’r] stoj, buller: över tyskan
av medeltidslat. ru’mor larm, rop, skri,
i klassiskt lat. ’rykte’
rumpa: fsv. no. rumpa svans; till sv.
och no. dial. rump bakdel; rund
bergknalle, ty. Rump} bål; av dunkelt
ursprung
rumstera stöka: av da. rumstere med
samma bet.
1. runa forntida skrivtecken: fsv. runa;
av äldre fsv. isl. rün f. runa; gemens,
germ. ord med bet. ’hemlighet,
viskning’ (jfr fsv. runa mumla, viska, ty.
raunen viska); trol. ljudhärmande (jfr
lat. ru’mor dovt buller; rykte; se
rumor); got. runa f. betyder
’hemlighet’, men Wulfila kände säkerligen
ordet även i bet. ’skrivtecken’, då hans
alfabet bygger på runskriften
2. runa finskt diktstycke: av finska
runo sång; lånat (i förhistorisk tid) från
det nordiska ordet 1 runa
rund: fsv. runder; över lågty. runt och
fornfra. rond ytterst av lat. rotun’dus
rund (se rotunda), bildn. till rot’a
hjul; se rotera, rulle, rundel
run’del: över tyskan av fra. rondélle
runt föremål, diminutivbildn. till ronde
krets; ringdans o. dyl. (se rond); efter
aksentframflyttningen i sv. (jfr tobak,
konjak, insekt m. fi.) ibland
uppfattat som en sammansättn. med del
run’dhult (ett fartygs master, bogspröt,
stänger, rår, gafflar och bommar): av
lågty. rundholt med samma bet.; jfr
rund och hult (ty. Holz trä); jfr
frihult
runga starkt genljuda: ljudhärmande,
liksom 2 ringa
runka (t. ex. runka på huvudd): no.
runka svaja, slingra, besläktat med sv.
dial. rinka svaja och rank ig; jfr också
rucka
runnare person, som lockar sjöman att
rymma: av eng. runner med samma
bet.
runolog [-ålå’g] runforskare: modern
sammansättn. av 1 runa och grek.
log’os lära
runstycke [runn’-] (gammal
myntbeteckning): egentl, rundstycke, d. v. s. ett
runt föremål
ruptuT bristning: ytterst till lat.
rum’-pere (perf. part. rup’tus) sönderslita; (i
pass.) brista; jfr rutt; eruption,
korrumpera
rus: fsv. rus n. rus, da. rus; i den nutida
bet. möjl. lån av mit. rüs, rüsch (ty.
Rausch) med samma bet.; egentl,
’buller, larm’; bildn. till rusa. Härtill
rusa berusa: fsv. rusa leva i sus och
dus; rusig; berusa
rusa störta fram: fsv. no. rusa; ovisst,
huruvida inhemskt eller lån från lågty.
rüsen brusa, larma; rusa i väg (ty.
rauschen); ljudhärmande (jfr brusa,
rusa); jfr rus, rush
rush [russj’] rusning, störtlopp: av eng.
rush rusa, storma, störta; samma ord
som ty. rauschen, lågty. rüsen (se
rusa); ljudhärmande
rusk (i regn och rusk o. dyl.): no. rusk;
möjl. besläktat med rusa (jfr ty.
rauschen). Härtill ruskig
1. ruska (i lövruska o. dyl.): av dunkelt
ursprung; kanske en ung bildn. till 2
ruska
2. ruska skaka: no. ruska skaka, bringa
i oordning, rycka upp; trol. bildat ur
flera olika ord; jfr dels lågty. rüschen
storma fram (ty. rauschen susa), dels
no. rysja rysa, bäva
russ liten gotlandshäst: gotländskt
dialektord (best. form russet), samma ord
som isl. hross häst; gemens, germ. ord
(ty. Ross; jfr rossläder, rusttjänst);
med annan form i horsgök
russMn: fsv. rosiin, rusin; över ty. av
fornfra. rosin (jfr fra. raisin vindruva);
av lat. race’mus fruktstjälk; bärklase;
druvklase; vindruva
1. rusta (i rusta sig, utrusta o. a.): no.
rusta; av lågty. rusten bereda; rusta.
Härtill rustning, rusthåll, rust ka mm are
m. fi.
2. rusta stoja, leva om: no. rusta; trol.
besläktat med rusa. Härtill rus’tibus
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
