Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - R - rustik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rustik
I. ryss
rusti’k lantlig; ohyfsad: av lat. rus’ticus
lantlig; jfr urban. Härtill rusti’k
murverk i ohuggen (el. grovhuggen) sten
rusttjänst (krigstjänst till häst mot
åtnjutande av viss skattefrihet): äldre
(1500-talet) rosstiänst; av ty.
Ross-dienst (till Ross häst, jfr russ,
rossläder); senare (1600-talet) ombildat i
anslutning till 1 rusta
1. ruta (medicinalväxt): över mit. r&te
(ty. Raute) av lat. rufta med samma
bet.; jfr vinruta
2. ruta fönster-; fyrhörning: av lågty.
ride (ty. Raute) med samma bet.; urspr,
heraldisk term, beteckn. för
(fyrkantigt) vapenfält; av dunkelt
ursprung
3. ruta: se slagruta
1. ruter (i kortspel): egentl, en
plural-form; av lågty. rute, alltså identiskt
med 2 ruta
2. ruter (i uttrycket ha r. i sig): trol. en
skämtsam användning av 1 ruter
(hjärter och r.)
ruti’n skicklighet, vana: av fra. routine
med samma bet., bildn. till route väg;
jfr rutt. Härtill rutinerad
rutscha glida med fart, störta: av ty.
rutschen med samma bet.; trol.
ljudmålande
rutt, route resväg; samfärdsled: av fra.
route; av lat. (vi’a) rwp’ta (bruten) väg;
till rum’pere bryta (perf. part. rup’tus);
jfr ruptur; rote, ryttare
rutten: fsv. rutin, isl. rotiru, no. roten;
nord. ord, egentl, ett perf. part.,
besläktat med röta
1. ruva sårskorpa: fsv. ruva, isl. hrufa;
gemens, germ. ord med urspr. bet.
’skorv, skorpa’
2. ruva (om fåglar): speciellt nord. ord
av omstridd härkomst
rya (ett slags grov vävnad): fsv. ryia,
no. rya; gemens, germ. ord, till ett adj.
med bet. ’skrovlig, raggig’, som
återfinnes i eng. rough och ty. rauh; jfr
rubank
rycka: fsv. rykkia, isl. no. rykTcja;
gemens. germ. ord (ty. rücken), trol.
besläktat med rucka
rygg: fsv. rygger, isl. hryggr, no. rygg;
gemens, germ. ord (ty. Rücken, eng.
ridge takrygg), troligen med grundbet.
’något, som är krokigt’; av omstritt
ursprung
ryggrad: efter ty. Rückgrat; till Rücken
rygg och Gr at skarp kant, bergsrygg,
fiskben; med anslutning i sv. till rad
ryka (imperf. rök, rykte) sända ut rök el.
ånga, pyra (det ryker o. dyl.): fsv.
riuka, ryka (røk), isl. rjuka (rauk), no.
rjuka; gemens, germ. ord (ty. riechen,
eng. reek) med grundbet. ’ryka’;
besläktat med 2 rök, röka
rykt: fsv. røkt, rykt, isl. røkt vård,
omsorg, bildat till isl. røkja vårda, ha
omsorg om. Härtill rykta: fsv. røkta, rykta,
isl. røkta sköta om, sörja för
rykte: av lågty. rüchte rop, rykte (jfr
ty. Gerücht), bildn. till ropa. Härtill
ryktbar: av äldre ty. (lågty.) rüchtbar
med samma bet.
rymd: bildn. till adj. 2 rum rymlig
eller till verbet 1 rymma
1. rymma innehålla, ha plats för: fsv.
ryma, isl. ryma; bildn. på adj. rum
rymlig (se 2 rum); jfr rymd,
inrymma, utrymme. Härtill rymlig:
da. rummelig
2. rymma utrymma; fly: fsv. ryma, isl.
ryma, urspr, samma ord som 1 rymma.
Härtill rymling; rymmare
1. rynka (subst.): fsv. rynkia, no. rykkia
(jfr isl. hrukka med samma bet.); till
det starka verbet isl. hrøkkva rynka sig
2. rynka (verb): fsv. rynkia, no. rykkia;
trol. en bildn. till subst. 1 rynka
rysa: isl. hrjösa, no. rjosa; trol. av en
germ. rot med bet. ’bli cjämn, knottrig
(i skinnet)’, besläktat med lat. crus’ta
skorpa (jfr krustacé). Härtill ryslig
som kan komma en att rysa (jfr
gräslig)
rysch rynkad spets till garnityr: av fra.
ruche bikupa, förfärdigad av bark; av
galliska rusca bark
ryska (röska) (dial.) rycka upp med
rötterna (lin, ärter, gräs, buskar): no.
ryskja, isl. ryskia med samma bet.; da.
ruske; sannolikt besläktat med 2
ruska
I. ryss fordon, vari träkol forslas: nära
besläktat med ryss ja
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
