Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - skalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. skalk
skaplig
förekommer även i ett par sv.
runinskrifter
1. skalk skälm: fsv. skalker, no. skalk;
av lågty. scalc, schalk tjänare, simpel
person; jfr marskalk
2. skalk bröd- el. ostkant: no. skalk;
trol. med grundbet. ’stump’ och
utgående från en indoeurop. rot med bet.
’klyva’ (jfr skal)
skal ka täta en lucka med påspikad
segelduk: av holl. lågty. schalken med
ung. samma bet., besläktat med 2
skalk
1. skall skällande: fsv. isl. skall (jfr isl.
skgll, no. skoll larm), gemens, germ. ord
(ty. Schall larm, klang), till ett starkt
verb fsv. skælla ljuda, isl. skjalla, no.
skjella; jfr 1, 2 skälla. Härtill
skallgång drevjakt: efter hundarnas skall
2. skall (hjälpverb): se 1 skola
skalla genljuda, höras vida: av ty.
schallen med samma bet.; till Schall, se
1 skall
skalle: fsv. skalle, isl. skalli; nord. ord
med grundbet. ’huvudskalle’; möjl. till
en indoeurop. rot med bet. ’klyva’; jfr
skal, skulle, skult. Härtill skallig:
till skalle i bet. ’kal hjässa’ (så t. ex.
isl. skalli)-, jfr flintskallig
Skallra (verb): fsv. no. skalära (ej i da.);
avledn. av stammen i 1 skall. Härtill
skallra (subst.); skallerorm
skälm (vagns-, glasögons-): isl. skälm
vardera stången i en gaffel; svärd, no.
skolm klyfta, klyka; grundbet. ’något
kluvet’; till en indoeurop. rot med bet.
’klyva’; jfr skal
skalmej’a (ett blåsinstrument): av lågty.
schalmeide; ytterst av grek. kalamai’a;
till grek. kaVamos halm
skalp: av eng. scalp huvudsvål; trol.
av nord. ursprung och urbesläktat med
skal. Härtill skalpera
skalpeir (kirurgiskt instrument): av lat.
scalpeWum liten kniv, lansett, diminitiv
av scaVprum, till scaVpere skrapa, riva,
skära
skalv (subst.): bildn. till skälva (jfr
valv till välva o. dyl.)
Skam: fsv. skam, isl. skgmm; gemens,
germ. ord (ty. Scham, eng. shame);
möjl. till ett adj. no. skamm kort (se
skämta), alltså egentl, ’förringande’;
jfr skämma. Härtill skamlig; skamlös
utan skamkänsla
skamfera misshandla: da. skamfere; av
lågty. schamferen med samma bet.; jfr
skamfila
skamfila: av lågty. schamfilen genom
nötning åstadkomma skada; jfr
skamfera
skam mel pall, låg bänk; tröskel (sydsv.
dial.): da. skammel pall; av likbet. mit.
schamel (ty. Schemel)\ av lat. scameVlus,
diminutiv till scam’num bänk
skanda’1 anstöt; obehagligt uppseende:
över ty. och fra. ytterst av grek.
skandalön gillersticka, giller; snara, fälla;
förargelseklippa. Härtill skandalö’s
anstötlig, skamlig
skandera (uppläsa vers taktmässigt): av
lat. scan’dere stiga, kliva, klättra; jfr
transcendent
skandina’v: bildat till medeltidslat.
Scan-dina’via, äldre Scadinavia; ett urspr,
germ. namn, varav med inhemsk
utveckling isl. Skdney, fsv. Skanø, Skåne;
slutleden -avia är isl. ey, sv. ö;
förleden mycket omstridd, möjl. ordet
skada, syftande på det för sjöfarten
farliga Falsterbo rev
skanis’m skånsk språkegenhet: bildn.
(efter danism, norvagism o. s. v.) till
Sca’nia, latinsk form för Skåne
skänk (skånk): no. skänk, skonk;
gemens. germ. ord (eng. shank) med
grundbet. ’något krokigt’; besläktat med fsv.
skakker sned, skev (se skafföttes); jfr
skinka, skunka, skänkel
skans: av lågty. schantze risknippa;
skans; av ej fullt utredd härledning; jfr
tillskansa sig
skap könsorgan hos häst: fsv. skap, isl.
skgp (plur.) könsorgan; samma ord som
isl. skap beskaffenhet, gestalt (se
skaplig, skaplynne); bildn. till skapa
skapa: fsv. isl. no. skapa skapa, inrätta,
ordna; gemens, germ. ord (ty. schaffen,
se skaffa; eng. shape), trol. med urspr,
ungefärlig bet.-’forma genom huggning’;
jfr skap, skåp. Härtill skapnad;
skapelse
skaplig tämligen god, någorlunda bra:
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
