Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu skjuter där en båt fram under bron!
utropade Karin. — Det sitter två herrar midt i
båten. Det är helt säkert de! Herre Gud, nu
stjälpte den!
Karin betäckte sitt ansikte med båda hän-
derna och ryckte häftigt till.
— Åh, ingen fara. De komma ned i sjung-
ande fart, sade drängen, som krattade gångarna
i trädgården.
Men Karin var alldeles blek och tryckte han-
den mot sitt hjärta. Prostinnan hade sjunkit ned
på en stol på verandan. Så skrattade de båda
åt sin förskräckelse — de hade ju hundratals
gånger sett samma sak, och hvarför skulle de nu
oroa sig mer än förut? — och så skyndade de
ned till stranden för att taga emot fadern.
Prostinnan var ännu rask och rödblommig,
ehuru håret, som var kammadt i bena och vid
öronen föll i vackra vågor, redan begynt gråna.
Hennes hjässa täcktes af en hvit spetsmössa, hvars
breda band voro knutna i en rosett under hakan.
Hennes drag voro fina och nobla, hennes ögon
strålade alltid af välvilja och förnöjsamhet, blott
emellanåt kunde en skymt af vemod beslöja den
varma blicken.
— Är icke ändå allt detta bra trefligt, Karin,
eller hur?
Karin visste hvad det var som modern tyckte
var så trefligt: att det igen var sommar, att hen-
nes syster, professorskan, skulle komma på besök,
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
