Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gossarna snart skulle vara hemma, att hem-
met var fejadt och fint, att de nu gingo ned till
stranden för alt möta pappa — allt detta hade
de ofta talat om och på förhand gladt sig åt.
Men Karin själf var allvarsam, och öfver hen-
nes mörklätta ansikte, som omramades af svart
hår, hvilade en skugga af tankfullhet och allvar.
Modern iakttog henne i hemlighet, medan de ge-
nom trädgården, öfver ängen och genom björk-
allén vandrade ned till stranden, och hon greps
igen af medlidande med denna dotter. Stackars
Karin! — Då hon småler eller är glad, ser hon
nog bra ut; men hvarför har hon nu igen det
där blå bandet i flätan? Ett rödt skulle kläda
henne mycket bättre. Men man kan ju icke säga
henne det.
— Det är verkligen de! utropade Karin plöts-
ligt med gladt tonfall och försökte påskynda sina
steg, men saktade genast åter sin gång. — Det
kan icke vara andra än de, eftersom de styra hitåt.
— Hvad hette de nu igen?
— Antero Hagman och Risto Tolonen.
Prosten hade redan stigit i land och utbredde
nu sina nät till torkning. Det var en lång, res-
lig åldring med ståtlig gestalt, hans rörelser voro
lugna och afmätta, han hade mörk hy och lång
näsa; han var klädd i en vid blus, som kring
lifvet fasthölls af ett bälte med mässingsspänne,
han hade kortskaftade pjäxor på fötterna och på
hufvudet en låg filthatt, under hvilken det täta
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
