Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunnit taga fram de medförda mat- och dryckes-
varorna och duka upp dem på borden. Kaffet
serverades ur en ofantHg kaffepanna, och husfa-
dern iskänkte egenhändigt en brännvinssup åt de
mest ansedda bönderna. Allt detta i förbidan
på solnedgången. Ty det var en gammal plägsed,
att kokkon icke fick tändas, innan solen sjunkit,
och att den ej heller fick slockna, innan solen
på nytt gått upp.
— Få vi icke nu, få vi icke nu? ropade
de otåliga smågossarna, af hvilka några samlats
kring kolgrytan, blåsande i glöden för att hålla
den vid makt, andra åter stodo väntande med
sina pärtbloss.
— Nu! — Och så dånade ett skott ur det
gamla flintlåsgeväret, de brinnande blossen kas-
tades in i kokkon, halmkärfven flammade upp i
full låga, enrisbuskarna fattade sprakande eld,
flammorna flögo fladdrande upp i toppen af den
gran, som uppställts som stödjepelare, och där
mottogos de af en massa tjärade blånor, som
bringade lågorna att lustigt svinga sig upp mot
skyn.
— Väl gjordt!
— Hurra!
Det var gammal sed inom socknen att först
sedan prästgårdens kokko stuckits i brand tända
de öfriga.
— Lagmannens kokko! — Kokkon på udden!
— Tuulivaaras kokko! — Tre, fyra — sex —
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
