Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio! — och snart nammade, lyste och smällde
det på hvarje berg, hvarje holme, hvarje udde.
Men på Rajavaara och i dess omnejd sågs
icke ett enda bål. Dystert, majestätiskt och bistert
stod det mäktiga berget där, och som ett svart,
spöklikt kors aftecknade väderkvarnen på dess
topp sin kontur mot den klara, bleka himmeln.
Det var som hade det där borta legat en annan
värld än den, som utbredde sig här och i söder,
och som hade kyrkan och denna kokko utgjort
gränsen mellan dessa båda världar.
Antero tyckte sig aldrig ha sett något så
fantastiskt, öfvernaturligt och oförklarligt som
detta rödflammande midsommarbål och alla dessa
människor, som svärmade omkring det, be-
lysta af dess sken; som dessa fjärran eldar
och spegelblanka sjöar, som denna, omätliga
ödemark, öfver hvilken Rajavaara reste sin mörka
hjässa. Han greps af en obestämd förnimmelse,
att han icke var där han var, att han lösgjort sig
från sitt eget jag; han kunde icke öfvertyga sig
själf, att det verkligen var han som stod här —
det var icke verklighet, allt detta, men icke heller
dröm. Han här? Hvem? Hvar? Hvilka voro
alla dessa människor? Hade icke han bort vara
annorstädes? Hvad betydde dessa eldar? Hvad
var prosten, som stod där framför bönderna,
professorskan, som med handen skyddade sina
ögon för det starka ljusskenet — Naimi, som
kastade ris och ruskor på elden? — Skulle just
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
