Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, nu nästa ögonblick, något sällsamt hända
honom? Eller hade det redan händt, var detta
blott en fortsättning på det, som allaredan
skett?
Då såg han tvenne män stå i skuggan af
de båda jättefurorna, liksom uppstigna ur jorden;
han kände dem strax på grund af likheten med
de porträtt af dem, hvilka han sett. De öfriga,
hvilka stodo med ryggen till eller hvilkas ögon
bländats af eldskenet, varseblefvo dem icke, och
en stund stodo de förbidande och småleende.
I detsamma upptäckte Naimi dem, hon fällde
ruskan, som hon höll på att släpa fram till bålet,
slog ihop händerna och utbrast:
— Pappa, se!
Prosten stod en stund tveksam, som hade
han icke trott sina egna ögon, så bredde han
ut sina armar och skyndade främlingarna till
mötes:
— Snellman! — Lönnrot! — Ha ni fallit
ned från himmeln? - Eller har en brinnande
vagn . . . ?
— Nej, endast en rackarkärra, sade Lönnrot.
— Nå men —! Har man sett på maken!
— Stig fram, stig fram! — Herrarna känna hvar-
andra — professor Hartman, doktor Lönnrot —
rektor Snellman!
— Har den äran — och professorn bugade
sig med öfverdrifven artighet.
— Har den utomordentliga äran, svarade
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
