Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lönnrot kommer till mig med ränsel på
ryggen, stadd på runosamlarefärd — han ber
mig följa med, åtminstone hit till Kontojärvi —
till fots — tänk er, mina damer, till fots, ehuru
han inte ämnade samla runor förrän han nått
ryska Karelen. — „Gå du, men jag för min del
föredrar att åka." — Slutligen lyckades jag ändå
öfvertala honom, men vid hvarje backe steg han af
— jag tycker, att han åtminstone hade bort spara
på sina skoplagg, om han också inte ansåg sig
behöfva skona sina fötter.
— Var så god, farbror Snellman! — sade
Naimi, som bjöd honom te. — Huru mår Saima?
— Tack! — Huru Saima mår? Hennes hälsa
är betryggad. Mina vänner i Helsingfors ha
dragit försorg därom genom att sända henne en
husläkare, som nu på alla upptänkliga sätt för-
söker afhålla henne från allt, som möjligen skulle
kunna skada hennes för dem så dyrbara hälsa: från
att förifra sig, från att förslösa sina krafter på
alltför våldsamma hugg — han tager nog god
vård om henne — stryker och ändrar. — Tack
för vänligheten att fråga. Saima kan nu slumra i ro.
— Men förskräckligt sparkar och väsnas hon
ändå i sömnen, sade Lönnrot, som satt på en
bänk och drack sitt te.
— Robert, hviskade prostinnan. Nu kunde
ni ju få ihop en kvartett — sjung nu — det
skulle passa så bra! — Hon var på sönernas
vägnar förtjust öfver gästernas ankomst, och snart
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
