Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingade fyrstämmig studentsång dem till väl-
komsthälsning.
Under sången hade punschbålen blandats,
glas blifvit framsatta och framför gästerna ställts
prostens dryckeshorn, hvilket han vid sin afgång
från universitetet och kuratelet inom sin afdelning
fått mottaga som ett minne af den.
— Förlåt, mina herrar! — sade prosten, då
sången upphört och han fyllt hornet och åter
ställt det tillbaka på bordet. — Förlåt, sade han
med ett fint leende, — men såsom gammal stu-
dent kan jag icke underlåta att fatta bägaren,
som står här framför mig. Och då jag fattar
denna bägare, så kan jag icke underlåta att hålla
ett tal. Och då jag en gång håller ett tal i när-
varo af Elias Lönnrot och Johan Vilhelm Snellman,
så kan jag icke underlåta att rikta mina ord till
dem!
— Bravo! Bravo!
— Jag har i mitt hus mottagit många be-
römda gäster, mina dörrar hafva öppnats af vårt
lands mäktigaste män, landshöfdingar, senatorer,
grefvar och baroner — jag säger detta icke för
att skryta med mina förnäma bekantskaper, lika
litet som någon annan gästgifvare kunde göra
det —
— Så får du icke säga —
— Alla prästgårdar äro gästgifverier — nå-
väl, men aldrig har mitt hus vederfarits en sådan
ära som nu, då samtidigt tvenne män sådana
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
