Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Snellman och Lönnrot kommit på besök.
— Hör på pappa!
— Du gamle gustavian, sade Snellman.
Han var verkligen nu ståtlig och fin, en
världsman från topp till tå; landtprästen var full-
komligt försvunnen.
— Bror Lönnrot och jag äro gamla bekanta
allt sedan den tid, då jag hade glädjen och
äran, visserligen af en händelse, att deltaga i
stiftandet af Finska Litteratursällskapet. Det fin-
nes icke en man i detta land, möjligen med
undantag af våra pietister, hvilken icke skulle
erkänna storheten af hans lifsgärning. Han är
det finska folkets urbild, dess förverkligade ideal.
Kanske har han otaliga gånger förut fått höra
dessa ord, men det gör likväl hans anspråkslös-
het godt att höra dem ännu en gång till. När
han träder in, och så som han träder in, är det
som skulle hela folket inträda för att med sin
närvaro hedra huset.
— Nu tror jag att du pratar strunt, bäste
bror, sade Lönnrot. — Men prosten låtsade icke
höra, utan fortsatte:
— Rörande bror Snellmans förtjänst och
betydelse äro meningarna delade — icke sant,
ärade svåger?
— Utan tvifvel.
— Icke ens jag, ehuru jag i så mycket är
af samma mening som han, kan i allt jurare in
verba magistri. Jag förstår icke, rent ut sagdt,
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
