Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var du lugn! Jag sköter nog mig
själf, åtminstone denna gång. Var du lugn, jag
kommer inte att ’ställa till skandal. Säg det åt
mamma, om hon frågar, och åt gubben kan du
också säga det, nej, gör det ändå inte. »Också
vi förtjäna äras i det stora finska landet . . .
Skörden bärgar såningsmannen, mödans lön får
åkermannen!"
Och sjungande, med armarna kring hvaran-
dras halsar, begåfvo de sig af mot kyrkan, men
hamnade i diket och slogo sig ned på dikesrenen;
den gamle tycktes förklara något för Otto, som
åter skrattade och slog sig på knäna.
Robert höjde på axlarna och styrde kosan mot
prästgården, åtföljd af de öfriga, men plötsligt
vände Lauri om och gick till den gamle. De
talade med hvarandra om något som Antero icke
kunde höra. Lauri tycktes blifva ond och vände
honom häftigt ryggen. Då ropade den gamle
efter honom:
— Kom till oss, så skall jag hjälpa dig
att söka — men kom inte tomhändt!
Från bron hördes igen de drucknas skrål.
För Anteros själ stod plötsligt den bild husbon-
den på Rajavaara gifvit af hans stränge fader,
hvilken med sitt ord tyglade det råa folket och
tvingade det till bot och bättring. Hans egna
drömmar, Snellmans sträfvanden för det finska
folkets bästa, deras entusiasm, alla tal och skå-
lar, till hvilka allmogen lyssnat utan att förstå
n m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
