Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord, allt detta tycktes honom plötsligt barns-
ligt och värdelöst; det var, som hade något an-
nat varit af nöden, något alldeles annat . . .
— Låt oss gå dit, låt oss tala till dem! Låt
oss förklara, säga ... vi gå nu genast!
Han hade följt Robert, och Lauri hade följt
dem.
— Lämna den saken åt Helander. Han drar
nog försorg därom, sade Robert likgiltigt, nästan
hånfullt. Svaret afkylde Antero, så att han icke
kunde låta bli att säga:
— Det var väl inte sant, att det på präst-
gården sålts brännvin åt bönderna?
— Hvarför skulle det inte kunna vara sant?
Hvarför skulle inte vi lika väl som alla andra få
sälja? — Då han varseblef Anteros en smula för-
vånade min, fortsatte han: — Det gör ju det-
samma, om jag själf bränner och säljer eller om
någon annan köper min råg och bränner.
— Nog är det ändå en liten skillnad —
— Men ingalunda kan någon anklaga oss
för att de druckna slåss?
— Något sådant har jag ju inte heller på-
stått —
— För öfrigt, det må nu förhålla sig huru
som helst, jag kan ingenting göra åt den sa-
ken.
Robert föreföll emellertid något osäker och
liksom en smula besvärad. Men Otto och hans
följeslagare vandrade stojande framåt, allt
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
