Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den pension i Stockholm, där hon under ett års
tid vistats för att kantänka blifva fin och förnäm
— hennes sätt var alltjämt detsamma som förut,
hennes nigning lika tafatt och hennes handslag
lika kraftigt.
„Hennes nåd" satt i sin budoar, midt i
en liten sidensoffa, och i en krets kring henne
sutto på sidentaburetter några af socknens
fruar: kronofogdens, befallningsmannens och
landtmätarens . . . Hon reste sig vid gästernas
inträde, gick några steg emot dem och räckte
enhvar sin hand att kyssa. Damerna kysstes af
lagmanskan på pannan. — Naimi fick en allde-
les särskildt hjärtlig kyss på hvardera kinden.
— (^a va bien, ma petite?
— Merci, tres bien, ma tante!
Man slog sig ned i en ring kring soffan,
och stolarna voro så placerade, att ingen kom
att sitta med ryggen mot en annan. Lagmanskan
var verkligen en fin och aristokratisk dam, och
det föreföll Antero, som hade hela familjen stått
på en högre nivå än alla de andra, som hade
den varit stämd i en annan tonart. Ehuru dessa
öfriga nog försökte vara ogenerade och salongs-
mässiga, så voro de ändå en smula bortkomna,
stodo liksom på tå, icke blott prosten och pro-
stinnan och flickorna, utan också professorn och
professorskan. Till och med Naimi, som hemma
var så liflig, säker och sorglös, tycktes nu vara
blyg och försagd . . . Här bjöds icke kaffet
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
