Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring, utan brickan ställdes på ett bord, och
lagmanskan och hennes döttrar räckte med behag-
fulla och lediga rörelser och leende miner enhvar
hans kopp och bjödo samtidigt sockret, som skulle
tagas med en silfvertång,
— Herrskapet har, efter hvad vi hört, haft
celebra gäster . . . yttrade lagmanskan. Rektor
Snellman och doktor Lönnrot, har jag hört . . .
dessa framstående och höglärda män. Det måtte
vara intressant att lyssna till rektor Snellman —
här på landsbygden erbjudes så sällan tillfälle till
själsodlande umgänge med andra än naturligtvis
de närmaste grannarna — han har ju rest så
mycket och sett så mycket och kan helt säkert
berätta lika underhållande som han skrifver.
Lagmanskan sade detta på ett sådant sätt,
att ingen kunde motsäga henne, icke med en
min förråda, att han var af en afvikande mening,
icke ens professorn, som, också han, med ett väl-
villigt, artigt leende på läpparna var tvungen att
uttala sitt godkännande af värdinnans omdöme.
— Jag har hört af mina släktingar i Stock-
holm, att Snellman under sin vistelse i Sverige
umgåtts i de allra bästa och finaste kretsar.
— Utan tvifvel, sade professorn.
— Jag har tyvärr aldrig haft den äran att
sammanträffa med doktor Lönnrot, men han torde,
så berömd han än är, ja, till och med känd utom
landets gränser, ändå vara en sällsynt anspråkslös
och finkänslig man.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
