Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, sådant är det ju — det tjänar väl
till ingenting att försöka dölja det.
— Och måste du ofta utstå liknande saker?
— Hvad menar du? Inte har det inträffat
något särskildt, sade Karolina och rodnade häftigt.
— Är han ofta i samma tillstånd som nu?
— Inte är det värdt att tala därom!
— Du är således van vid värre —
?
— Låt oss inte mer tala om detta; vi skola
inte tänka på dessa ledsamma saker. Berätta
hellre om dig själf, om dina planer och sträf-
vanden
!
— Hvarför grälade han nyss på dig?
— Det var för det jag varit på Ilpola för
att höra på gubben Paavo. Han vill inte till-
låta mig att umgås med de väckta, och jag har
inte heller så många gånger varit tillsammans
med dem. Men, kära Antero, tag nu inte detta
så tungt — inte är det så farligt. — I början
var jag ju nog olycklig och visste ingen råd,
men nu har jag småningom lärt mig resignera,
vant mig vid ett och annat.
— Men huru har du kunnat vänja dig vid
sådant, som du nyss fick lof att utstå?
— Jag har fått frid och tröst eller håller åt-
minstone på att få det — jag hyser godt hopp
därom — jag vet redan vägen, om jag blott ägde
kraft att vandra den.
— Hvad menar du?
- Det är ett Guds straff för mina synder,
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
