Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero yttrade icke mänga ord under malti-
den, och Karolina satt alldeles tyst. Då han såg
sin fina, milda syster med det öppna ansiktet och
de skygga ögonen, som sades påminna om
deras svenskfödda moder, vid sidan af denne råe,
uppblåste man, kunde han icke förstå, hvad som
förblindat systern, hvad hon kunnat finna för
tilldragande hos honom. Hade det varit blott för
att blifva gift, som hon, den fader- och moder-
lösa flickan, tagit den förste, bäste friare, som
kom? Han ryste vid tanken på, huru det skulle
hafva varit, om han, Antero, hade råkat i samma
belägenhet, om han hade fått en hustru, som
han icke kunnat älska, som hos honom förkväft
alla varmare känslor, om hvilken han fullkom-
ligt misstagit sig — hvarifrån, ja, hvarifrån skulle
han då ha hämtat kraft att med jämnmod bära
ett dylikt öde? Att Karolina ägde en sådan un-
derbar styrka, det tyckte han sig läsa i hennes
blick, som nu var lugn och klar. Men ehuru han
beundrade denna storsinthet, så retade den likväl
honom på samma gång. Han hade önskat, att
systern hade visat mer stolthet, mer själfstän-
dighet, att hon åtminstone icke så ödmjukt räckt
denne man än smörassietten, än brödet, hvilket
han mottog utan ett tack, liksom ur en tjäna-
rinnas hand.
Efter kvällsvarden sutto Antero och Karolina
igen i trädgården under den höga björken, då de
20 305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
