Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musiken, jag saknar den knappast, jag spelar blott
då jag någon gång kommer till Kontojärvi på besök.
Där funnos för öfrigt hennes enda väninnor.
Först och främst Hanna, men sedan också Maria
Helander, med hvilken hon kommit på förtrolig
fot efter det de flyttat till socknen. Ja, så hade
hon ju också den förre klockarens änka och dot-
ter, Emma, hvilka likväl för Handolins skull aldrig
vågade besöka henne och till hvilka hon blott i
hemlighet vågade begifva sig, ty de voro väckta,
liksom också den aflidne klockaren varit. — Hanna
hade varit hos henne några veckor vid tiden för
dotterns födelse och död. — Hade jag då icke ägt
en tröst och ett skydd i henne, hvem vet, huru det
skulle hafva gått —jag hade kunnat mista förståndet.
— Men hvarför har du aldrig skrifvit ett ord
till mig om allt detta? — Jag skulle ha kommit
hit till dig, åtminstone hade jag om somrarna
kunnat vara hos dig.
— Hvarför skulle jag ha oroat dig? Du har
väl haft dina egna bekymmer, en fattig fader- och
moderlös gosses lif hos en gammal morbror kan
knappast ha bjudit alltför mycken glädje. Och
nu har jag också fått så många vänner, nu, då
jag på allvar begynt söka Gud och umgås med
sådana människor, som göra detsamma.
Antero svarade icke, han såg blott forskande
och undrande in i sin systers ögon.
— Ja, ja, så var det — när jag lärde känna
de väckta.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
