Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda iförda dräkter med skört, men deras an-
letsdrag vittnade om, att de voro ståndspersoner.
— Här är Antero, sade Karolina. Detta
är kantorskan, änkan efter vår förre kantor, och
hennes dotter, Emma.
— Antero kan naturligtvis inte komma ihåg
mig — huru skulle det vara möjligt — men
Antero har nog många gånger suttit i min famn.
Bådas, moderns liksom dotterns, ansiktsut-
tryck var öppet och vänligt, och deras hand-
tryckning var varm och mjuk. Utan att fort-
sätta samtalet begynte de vandra framåt med
Karolina, och Antero blef ett stycke efter dem.
Då de sista gått genom ledet, slöt Ilpola-
bonden det med egen hand. De främsta när-
made sig då bergets fot. När Antero såg dem
skrida upp för branten med en smula böjda
skuldror och afmätta steg, i hvilkas långsamma
takt också han själf snart föll in, än försvinnande
bland det täta löfverket i en lummig björkdunge,
än åter framtågande längs dikesrenen af ett gam-
malt svedjefäh, uppdykte i hans minne en bild,
som han sett någonstädes i sin barndom: en
smal stig, som slingrade sig uppför en brant
bergsluttning, där de troende vandrade upp till
himlens salighet, under det att en annan skara
på en bred väg dansade ned mot förtappeisen.
Icke ett ord uttalades, icke en röst hördes, här
och hvar uppfångade man endast ljudet af en
undertryckt hostning. Ingen såg sig tillbaka, in-
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
