Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen blickade ens åt sidan, alla stirrade rakt
framför sig. Den nedersta delen af sluttningen
var beväxt med löfskog, och där hade ett frodigt
gräs och präktiga bärstånd spirat upp. Något
högre upp vidtog ett gammalt, för länge sedan
brändt svedjeland, där sotiga trädrötter och svart-
nade, nästan förkolnade stammar betäckte mar-
ken. Stundom skådade Antero tillbaka, och han
såg ödemarken för hvarje minut tilltaga i vidd
och storhet. Då prästgården och kyrkan emel-
lanåt försvunno ur hans åsyn, såg han icke en
enda människoboning; det tycktes honom, som
hade det icke funnits människor annorstädes än
här. Hvar bodde alla dessa, hvarifrån hade de
kommit, hvart ämnade de begifva sig? Allt var
som en saga, som en dröm. . .
Tonerna af en psalm nådde Anteros öron.
De befunno sig ånyo i en löfskog, en lummig
björkhage, hvars yppiga grönska skymde nästan
all utsikt; endast midt framför dem, där den
branta stigen något vidgade sig, skymtade ett
stycke af himlen med sina ljusa skyar. Sedan
reste sig inför dem stora, kala klippblock, och
mot och invid dessa aftecknade sig hufvuden och
ryggar, och då Antero tagit ännu några steg, såg
han människomassan ringla sig samman som ett
hoprulladt band — männen innerst och omkring
dem kvinnorna — på en rund, jämn platå, snar-
lik en borggård, hvilken på en sida omgafs lik-
som af förvittrade klippruiner, på en annan åter
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
