Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där satt ju Karolina på marken alldeles framför
honom. Den gamle, silfverhårige prästen, som
nyss underhandlat med Handolin framför präst-
gårdens trappa, reste sig från sin plats. Han
stod några ögonblick tyst, hans uppträdande var
lugnt och värdigt. Då han började tala, var
rösten fast och djup, han hvarken höjde eller
sänkte den, han tog icke om ett enda ord.
— Käre vänner, begynte han, jag hade hop-
pats att här liksom annorstädes få förkunna Her-
rens ord i hans eget tempel, som edra förfäder
med svett och möda uppbyggt. Då hade ju enhvar
som velat kunnat komma för att höra, hurudan
den s. k. villolära är, hvilken vi sägas utbreda
kring världen i syfte att uppvigla och upphetsa
människorna. Jag vill icke förebrå eller fördöma
någon, ty hvar och en må svara för sina gär-
ningar inför Herren, som gifver hvarje sin tjä-
nare dess lön för hvad han gjort och underlåtit
att göra. Låtom oss därför icke knota nu, då vi
befinna oss under hans eget höga tak, i det
Herrens hus, som han i tidernas morgon upp-
byggde, då han skilde vatten ifrån vatten och
mörkret ifrån ljuset. Han skapade ju också
höjderna fördenskull, att vi skulle uppstiga på
dem och från dem rikta våra blickar allt högre.
Öfverallt, på hvarje ort, är han närvarande, och
vi behöfva icke tänka på tid och rum, då vi
tjäna och tillbedja honom, om vi blott göra det
i anda och sanning. Men det tyckes mig Hk-
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
