Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sedan Jesu evangelium till de aflägsnaste
ödemarker och trängde in i människohjärtats
dunklaste gömslen. Många gånger brändes kyr-
kan, många gånger sköflades prästgården och
fördes dess inbyggare som fångar till främmande
länder. Men åter fostrade och hitsände Herren
nya män, och på nytt upprestes hans tempel och
med ny kraft förkunnades hans ord. Folket var
nu icke mer hedniskt, det ägde ju redan kun-
skap om den ende, rätte Guden, men vilja att
lyssna till hans kallelse saknade det ännu. Det
var förblindadt i sin synd, förhärdadt i sin ondska.
Underbara hafva Herrens vägar varit, på
hvilka han ledt det finska folket, men under-
barast just i denna nejd. De gamla kunna
ännu förtälja, huru han en dag lät sin ande
strömma öfver denna trakt liksom fordom i apost-
larnas tid, och där borta på ängen, öfver hvil-
ken vi nyss vandrade, föll folket för Herrens
kraft liksom dödt till marken. Människorna
dogo likväl icke, m.en de skådade himmelska,
sällsamma syner, och de talade med många-
handa tungomål, hvilka Herren lärde dem liksom
i apostlarnas dagar. - Och någon tid därefter,
då fienden ånyo visat sig i Herrens vingård för
att utså sitt fördärfliga ogräs, sände han hit en
kraftfull rödjare, den i Kristus afsomnade Hag-
man, ledde honom nästan vid handen hit för att
predika, väcka, segra med makten af sitt ord,
straffa och uppmjuka alla förhärdade hjärtan. I
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
