Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes blick tyckte han sig läsa liksom en med-
lidsam fråga: Skall då allt detta vara nödvändigt?
Detta störde Antero, han kunde icke framställa
sina planer och afsikter så som han hade velat.
De liksom smulades sönder i hans händer. Och
någonstädes — någonstädes i fjärran — var det
i systerns tystnad och hennes melankoliska blick?
•
— tyckte han sig skåda något annat, något större
och viktigare, ehuru han icke ville medgifva det
för sig Själf. Han ångrade sig, att han alls kom-
mit att tala om dessa ting, och han kände ett allt
större behof att återvända dit, där han blef för-
stådd, där han betydde något och där hans idéer
tiUvunno sig understöd och beundran.
— Nå, men inte har du väl nu en sådan
brådska, att du inte kan dröja här ännu några
dagar?
Naturligtvis skulle han stanna ännu några
dagar! Och naturligtvis skulle han komma till-
baka
!
Och då han på detta sätt liksom fick tillå-
telse att begifva sig bort, återkom strax hans öm-
het för systern, och han kunde igen visa henne
oskrymtad vänlighet. Systern tycktes åter full-
komligt ha förgätit de förgångna liksom också
de hotande olyckorna. Allt emellan uppre-
pade hon:
— Det var sannerligen Guds nåd, att du kom.
Jag tror, att jag eljes icke länge förmått härda
ut mera. Nu är jag inte mer ensam, och nu
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
