Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan jag lefva på medvetandet därom, att jag äger
en bror, som minnes mig.
En eftermiddag hade de, när de återvände
från en promenad till kyrkogården, dit de begif-
vit sig för att föra blommor till föräldrarnas graf,
gjort ett besök i kantorskans och hennes dotters
stuga. Den var liten och fin som en kammare.
Dottern satt vid sin väfstol och modern vid
spinnrocken. Allt företedde en bild af frid, lugn
och stilla lycka. De tycktes hafva allt hvad de
behöfde: sitt arbete, sin ringa, men tillräckliga
utkomst och sin tro, sin lugna, trösterika tro.
Dottern var tystlåten och anspråkslös. Hon hade
kunnat kallas vacker, om hennes dräkt varit en
smula mer klädsam.
Vid en vägg stod en väggfast säng och i
vrån därinvid ett klockskåp.
— Jag tycker alldeles, att jag förut sett den
där klockan.
— Ja, det är inte att undra öfver, då du så
många morgnar och aftnar sett den från din
bädd.
— När?
— Då du efter dina föräldrars död var min
gosse, sade änkan varmt och klappade honom
på axeln. Då prästgården blef öde, och ingen
bättre fanns, som kunde taga vård om er, så
hämtade jag er hit. Jag hade då samtidigt tre
fader- och moderlösa barn här — Antero, Karo-
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
