Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lina och Emma. Klockaren dog också samma
vinter, något tidigare än pastorn. Karolina kan
nog minnas den tiden, men Antero och Emma
voro då ännu så små.
— Jag minns ändå, huru jag tillsammans
med magistern —
— Nå, hvad är det jag hör? Kunna inte
gamla lekkamrater kalla hvarandra du!
— Ja, jag minns nog, huru jag plockade
bär tillsammans med Antero.
— Och min skäppa var knappast half, då
din redan var alldeles full — var det inte så?
— Ser man på, Antero tyckes också komma
ihåg.
Kantorskan berättade för Antero om hans
fars och mors död. Den hade inträffat under det
stora nöd- och sjukdomsåret, då människorna
sjuknade och afledo i så stort antal, att prästen
icke hann med annat än att under veckan besöka
de sjuka och om söndagen jordfasta liken.
— Natt och dag måste han vara i rörelse,
fara från gård till gård i socknen. Fastän han
var en stark och uthållig natur, kunde hans kraf-
ter ändå inte räcka till, han förmådde till slut
inte uthärda alla ansträngningar — barkbröd var
ju också ofta i veckotal hans enda spis. Er
mamma gjorde nog alltid i ordning åt honom en
närande vägkost, men inom kort hade han delat
ut allt bland hungrande och sjuka. — Allt delade
han med sig, han var färdig att till de fattiga
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
