Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänka bort det sista han ägde. Emellanåt för-
sökte er mamma nog banna honom, då man
ibland icke visste, hvad man följande dag skulle
sätta på bordet. — „Vänta, vänta, hvar dag har
sin omsorg." — Och alltid blef det någon råd.
Än hade någon på jakt lyckats skjuta mer, än
han själf behöfde och hämtade då villebråd till
prästgården, än förde någon fisk dit. Plötsligt
kunde någon betala sina resterande utskylder och
kom då i rätta ögonblicket med bröd och smör.
En morgon låg en hel säck råg på trappan till
matboden, och en annan gång hängde en fårbog
i björken på gården. Då kon dog, stod efter
en vecka en annan bättre i båset. — „Häraf ser
man riktigt, huru sant det är, då man säger, att
brödet är ett gud si ån." — Vid ett annat till-
fälle sade han skämtsamt åt vår far: „Han har
stora åkrar och stora hjordar, vår husbonde."
Emma hade kokat kaffe och ställde nu pan-
nan på bordet. Karolina tog ur ett knyte ett
skönt nyss bakadt bröd och lade det på brickan. Den
gamla änkan fick tårar i ögonen af glad rörelse.
— När Antero sattes i släden för att föras till
Helsingfors, hade jag aldrig kunnat tro, att han
en gång skulle komma tillbaka och sitta så här
med oss. — Bjud nu först Antero, Emma. Du
måste nog, Karolina, känna det . . .
Någon sprang förbi fönstret, och i detsamma
stöflade fostersonen in i stugan och skyndade
andtruten fram till Karolina:
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
