Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade någon slagit honom, fråntagit honom all
hans kraft, tro och förtröstan, tilltäppt alla rör i
hans lungor. Hvad var egentligen denne man,
hvad menade han med det han uttalade? Olycklig,
bitter och hårdt pröfvad tycktes han vara, och han
talade med en urspårads lifsförakt. Men om det
också legat blott föga sanning i hans ord, så var
det i alla fall någon sanning. Var det på detta
sätt fosterlandets män fordom behandlats, och
skulle de också framdeles behandlas så? Nej,
icke mer, tiderna voro nog säkerligen förändrade.
Han skrattade åt allt, denne man, och hånade
allt. Men tänk, om han ändå i hufvudsak hade
rätt? Om också blott en del af hvad han sagt
ägde grund — huru skulle det då gå? Han ta-
lade synbarligen af egen erfarenhet. Att icke det
finska folket skulle kunna höjas? Att dess sak
hade svikits? Att Snellmans idéer och skrifter icke
skulle förmå åstadkomma något? De väckta blott
narrar? Religion, Gud, allt hånade han. Mest
retades Antero af hvad han yttrat om prosten,
prästgårdsborna och Lauri. — Skulle jag ha skådat
dem i en falsk dager, i ett alltför idealiskt skim-
mer?
Under sin vandring längs den slingrande
skogsstigen försökte han kämpa emot dessa in-
tryck, han ville icke gifva sig fången under dem.
Det var, som hade all lycka och allt hopp för-
svunnit ur världen. Hvarför? Var det därför, att
det fanns en gammal olycklig drinkare, hvilken
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
